Changeling Translations - Vad är en Changeling

Enligt gammal keltisk mytologi, när människo-
släktet ökade i antal bredde de ut sig och slog sig ner på allt fler platser. I takt med människor-
nas utbredning minskades älvornas rike och älvorna blev allt färre. Den tynande älvskaran fascinerades av livskraften och styrkan hos människorna. I förhoppning att något av denna livskraft skulle komma att slå rot i deras egen värld började älvorna kidnappa människobarn. Bakom sig lämnade de inte en tom vagga, utan en bortbyting – en älva, tillfälligt förtrollad så att den liknade det bortrövade barnet. När föräldrarna väl upptäckte att någonting inte stod rätt till, var älvorna redan i säkerhet hemma i sin egen värld, nöjda med sin fångst.

Ingen älvbortbyting kunde simulera livskraften hos ett människobarn särskilt länge. Bedrägeriet försvårades ytterligare av det faktum att ersättaren ofta var en åldrad älva, som förvisso uppskattade att bli ompysslad av en dödlig mor, men som inte kunde dölja sitt åldrade och mot-
bjudande utseende särskilt länge. Människorna hade en mängd olika sätt att avgöra om man hade med en bortbyting att göra. Många av sätten var minst sagt mycket grymma. Ett sätt var att lägga barnet på en skyffel och hålla denna över en öppen eld. En annan metod gick ut på att man lade ut barnet på gödselstacken en hel dag, och där lät det utsättas för väder och vind.

Om barnet verkligen visade sig vara en förklädd
älva – ja, då kunde man förvänta sig ett lyckligt
slut på det hela. I samma stund som tortyr
hotade, kastade älvan sin mänskliga förklädnad
med ett hånskratt och försvann. Samtidigt hördes ett barnskrik från vaggan – det äkta barnet hade nu av älvorna återbördats till sina föräldrar. Så skedde alltid när älvornas tilltag avslöjades. Men för barn som inte var bortbytingar, utan kanske bara utvecklades sakta eller hade insjuknat snabbt, kunde resultatet av prov som dessa bli fatalt.

Som tur var fanns det mindre grymma, men ändå
effektiva metoder för att avslöja bortbytingar. En irländsk sägen vet att berätta om en mor som
misstänkte att hennes barn hade blivit utbytt mot en bedragare från älvornas värld. På inrådan av en granne satte modern en stor gryta full med vatten på elden och hämtade en korg med ett dussin ägg. Hon satte sig på en pall och började knäcka äggen ett efter ett. Innehållet slängde hon i en hink, men skalen ordnade hon i en rad på spishärden. Dessa mystiska förehavanden blev till slut för mycket för bortbytingens nyfikenhet och han satte sig upp i vaggan och frågade vad hon gör: ”Jag brygger, min son,” svarade hon.

”Åh,” utropar älvan och ställde sig upp i den
våldsamt gungande vaggan, ”jag är femton- hundra år och har aldrig förr sett någon brygga öl på äggskal!”

Detta bevisade att barnet var en bedragare, men innan modern ens hade hunnit yttra så mycket som ett ont ord mot inkräktaren, var hennes eget barn tillbaka i sin vagga.

övers. Elisabeth Tauvon